Källberga gårds historia

Vi börjar 1275 då Birjer Jarls son, hertig Erik testamenterade 4 1/2 öresland i "Kiaelaberstum" till Strängnäs domkyrka. 

1331  i en förteckning över domkyrkans gårdar beskrivs det "Kiaelabiargum".

1533 tillbytte sig Gudmund Persson gården efter att den under en reformation tillföll kronan

1543 fick gården namnet "Keleberga"

1544 ändrades namnet till "Kelleberga"

1600 i Jordeboken upptages "Kjälberga" i Clas Bjelkes ägo. Vid denna tid bestod gården av två gårdar, ett skattehemman och ett kyrkohemmanet. 

1616 donerades skattehemmanet av drottning Kristina tillsammans med flera andra gårdar bla. Vansta gård till riksrådet Matias Björnclou. Hemmanet övergick efter Matias Björnclous död till hans änka Margatreta Wallenstedt.

1636-1640 innehades skattehemmanet av riksrådet Johan Oxenstierna

1679 utbröt en storbrand där nästan alla hus och båda hemmanet lades i ska. Efter detta fick innehavaren 3 års arrendefrihet

1683 gjordes en reduktion och arrendet av hemmanet drogs tillbaka till kronan och räntan eller skatten anslogs till underlöjtnanten vid Hans Ramswerds Reglemente Cawallerie ( Södermanslands kavalleri) , därefter till Livsreglementet

1692 var hemmanets areal i åkerjord,  8 tunnland och  två år senare var det 10 tunnland vid denna tid skördades 30 lass hö.

1692 fick gården en ny ägare i Tomas Holmstedt och han sålde det i sin tur 

1700 till en handelsman från Stockholm vid namn av Paul Dackendorf.

1709 blev gården såld igen till tull-löjtnaden Peter Flygel som senare sålde det till tullinspektören vid Dalarö Tolle Barii som innehade gården till 1718

1718 öptes av handelsmannen Erik Östman som även köpte det andra hemmanet (kyrkohemmanet). Kyrkohemmanet eller frälsehemmanet hade sedan mitten av 1600 talet innehafts av släkten Bjelkenstierna, och på 1670 talet hade rådet Knut Kurk såsom  förmyndare för Charlotte Bjelkenstierna sålt det till överste Lage Yxkull som även hade tillhöringhet till Ogesta. 1691 bytte Lage Yxkull  bort gården och Ängsholmen (skeppsholmen) i Nynäshamn mot två gårdar i Lund. Gården blev genom detta ett kronohemman. Till hemmanet hörde då 8 tld. åker och skördades årligen 30 lass hö. Husen  var efter den förödande branden 1679 nyuppförda och i fint skick. När hemmanet kommit i kronans ägo anslogs det först till jägeristaten och som boställe till skogsvaktaren i Sotholmshärad. Senare till landsstaten åt häradsskrivaren  i Öknebo härad. Skogsvaktaren Måns Fogel hade misskött hemmanet och ännu sämre blev det när hans efterträdare Jöns Åhrman innehade gården, han hade många procceser med sin granne. Innehavaren av skattehemmanet Erik Östman anmälde till  häradsrätten 1718 att stängselskyldigheten runt gården samt byggnader och övrig mark runt omkring missköttes, och fick detta fortsätta skulle hemmanet snart hamna i ödesmål. Östman begärde därefter hos hans Kungliga Majestät att få skattelösa rätten till kronohemmanet. Och när en syneman besiktat gårdens dåliga skick ett år senare bifölls hans begäran och skogsvaktaren fick istället flytta till Källsta i Sorunda. Östman inköpte hemmanet 1720 för 100 d.smt. och var sådeles ägare till båda gårdarna. 

1723 såldes sedan gården till amiralitetsräntmästaren Peter Psilanderhjelm men inom blott en månads tid byttes gården och ett hemman i Klövsta bort till notarien Gustaf Johan Rooth.  

1724  utbröt åter en eldsvåda på Norra Kjellberga, då hela ladugården och några manskaps hus totalförstördes. G.J Rooth beviljades ersättning från länstyrelsen med 1000 d. kmt. Han uppsatte även torpet Sjöängen

1725 sålde Gustaf Johan Rooth. till likvidations kommisarien Mathias Säf, som innehade den till 1739  

1739 inköptes gården av löjtnanden Carl Hesse som var ägare fram till 1748.

1748 Gården såldes till två olika ägare den ena var frälsefogden Erik Grahn och den andra var bonden Erik Ersson

1757 såldes Grahn´s del av hans änka till åldermannen vid glasmästarämbetet i Stockholm, Peter Höfver med förbehåll att hon så länge hon levde fick bo kvar och nyttja halva torpet Sjöängen. 

1758 köpte Erik Ersson Peter Hövers del i gården och blev så deles ensam ägare av norra och södra Kjellberga. Under hela denna period hade Kjellberga bebotts och brukats av de bönder och de ägarna som bodde på landet, såsom kommisarien Säf och löjtnant Hesse som bodde på gården i Klövsta som ägdes och brukades i samband med Kjellberga. Höfver började uppföra en mansgårdsbyggnad men innan den blev färdig avled Höfver 1759. 

1760 sålde hans hustru gården till löjtnant Johan Fredrik Savarii. Han fullbordade mangårdsbyggnaden och anlade den trädgård med terrasser som ännu idag finns att beskåda på gården. J.F. Savarii bodde på gården jämte inspektor, trädgårdsmästare, och övrigt gårdsfolk. Savarii lät på sin tid mycket tala om sig i Ösmo , hans namn förekommer ofta i sockenstämmoprotokollen och myndigt uppträdde han i socknen. Förutom Kjellberga ägde han även Klövsta hem, Sittesta hem, samt Valla där han bedrev gästgiveri eller rättare höll krog där det inte så sällan gick våldsamt till. 

1774 flyttade han till Valla sedan det året sålt Kjellberga och de överiga gårdarna till hovsekreteraren och krigskommisarien Nils Lorick som redan följande året avyttrade egendomarna till direktör Carl Gustaf Ulf som bodde på Kjellberga med familj och talrika tjänare. Då han ett par år ej inbetalat utskylderna, såldes gården på auktion 

1780 inropades gården på auktion av löjtnant Otto Gabriel Holst, som två år senare sålde dem till advokatfiskalen Per Jönsson. Han bodde under 15 år på Kjellberga och förbättrade under denna tid såväl denna som övriga tillhörande gårdar betydligt.

1769 när Per Jönsson sålde den till apotekaren Fredrik David Görges fick han dubbelt mot vad han själv köpt dem för, Görges bodde ej på gården under den korta tid han ägde den.

1802 såldes den till kamreraren i riksgäldskontoret Lars Magnus Lundvall, som bodde där med sin familj. Han avled 1805 men hans änka bodde kvar till 1813

1813 då direktör Peter Reinhold Hedin blev ägare under två år och bodde där till 1815, då han sålde gården till excellensen Carl Johan Adlercreutz ägare till Nynäs Gods.

1815 gården utarrenderas till jägmästaren A.Selling

1816 gården utarrenderas till  Isak Wretman.

1817 Änke grevinnan Adlercreutz säljer gården till kommissarien G.Kock.

1817 såld till fältkamreraren Johan Fredrik Liljefelt.

1818 bodde förre apotekaren P.M. Lindberg på gården. Från denna tid finns en utförlig beskrivning över gården från en "syn" (invertering) Detta är antecknat: "Mangården bestod av fyra byggnader 1:0 Söder på gården en bräd panelad och gulmålad byggnad med 4 rum, sal, förstuga och kontor, å vinden 1 rum, rummen invändigt rappade och försedda med kakelugnar, tak av tegel. 2:0 En flygelbyggnad Vä.om gården täckt med tegeltak endels, innehållande sal och 2 rum i nedre och 2 rum i övre våningen samt under byggnaden 2 välvda källare. 3:0 En byggning Ö.på gården lika med N:o 2, inredd till kök, bagarstuga med 2 bakungnar och 2 kammare. 4:0 Sö. om N:o 1 en byggning uppsatt år 1800 indelt till kök och 4 kammare, tak av bräder. Vidare funnos en gammal drängstuga med 2 rum och spislar under torvtak, oxhus för 6 oxar, stall för 10 hästar, 2 fähus, fårhus för 50 får,logar mfl.hus, tillsammans 20 st på gården. Utrymmena för dragarna voro synnerligen väl tilltagna, ty för gårdens skötsel erfordrades minst 3 par oxar och 1 par hästar för 18 1/2 tunnors årligt utsäde och bärgande av 120 lass hö. Trädgården omfattade 3 tld.,var väl hävdad med 120 fruktträd, många krusbärs och vinbärsbuskar samt 600! stänger humlegård. Då funnos tre torp under Källberga, Övre och nedre Sjöängen samt Klövstavret". Liljefelt gjorde dock en del dåliga affärer och rymde sin kos från skulder.

1822 inköptes gården från konkursmassa av källarmästaren Anders Jakob Nordgren,

1823 köptes den av bonden Per Magnusson.

1832 Såldes gården till fabrikören Albert Magnus Thyden och hans broder skolläraren Jakob Herman Thyden för 8.800 rdr b:o och ingick i köpet ersättning för ett vid gården inmurat kopparbrännvinsverk om 53 1/2 kannors rymd (140 liter) samt en likadeles inmurad järnpanna om 60 pannors rymd tillika med ett järnbundet kar. Bröderna Thyden bebodde och ägde Kjellberga till 1840 och åren 1833-1835 även grevinnan Hedvig Horn f.Reutersköld med sina tre barn. 

1840 Löjtnanten Fredrik August Stiernefelt köpte gården

1841 köptes gården av Patron Erik Johan Sandberg, som aldrig bodde där utan utarrenderade gården. 

1855 inflyttande hit den längre fram i tiden så mycket omtalade Helga De La Brache,i husförhör antecknad med namnet Aurora Florentina De La Brache.

1856 sålde Sandberg gården till inspektören Gustaf Adolf Flodman med ett förbehåll att "fröken" De La Brache fick njuta sin hyresrätt enligt kontrakt till 1 nästkommande April och hon flyttade också som uppgjort till Stockholm 1857.

1857 bytte också gården ägare igen, ny ägare var fabrikören Gustaf Adolf Severin  

1858 till lantbrukaren Johan Gustaf Wiman. Denne frånsålde gården till inspektören Johan Erik Bergqvist. 

Närmaste tiden växlade ägarna ofta.

1856-1868 inspektören Olof Petersson

1868-1870 Johan Erik Bergqvist

1870-1873 kommissarien A.R. Stenmark

1873 fröken Sara Carolina Björklund. Denna var på sin tid mycket omtalad och känd person i Ösmo. 

Vid 20 års ålder blev hon 1845 inackorderad hos prosten Georg Helen, och där bodde hon med få års avbrott till hon 1873 inköpte Kjellberga och bodde där till 1912. Hon hade ärvt en mindre summa av sin far som gjorde henne ekonomiskt oberoende och genom sparsamhet och arbetsamhet ökade hon sitt lilla kapital, så hon vid sin död 1915 lämnade efter sig inte bara lägenheten  Birka vid Ösmo station utan ett icke ringa kapital. 

Hon hade fått en god uppfostran, blev genom prosten Helen införd i de fina hemmen vid Nynäs, Vansta, och Körunda. Här fick den vackra och begåvade kvinnan många vänner. 

Ekonomiskt oberoende och mycket självständig, intresserade hon sig för sociala frågor och fick med åren en mycket liberal åskådning, som eftersom avlägsnade henne från de forna vännerna , men "småfolket" vände sig så mycket mer till henne och dessa räckte hon ofta och villigt ut en hjälpande hand till i nödens stund. 

Vid Ösmo socken var hon mycket fäst i och gjorde upp ett flertal testamenten med många olika fördelar till olika delar av socknen och ändrade lika ofta mening. Villkoret för gåvan var ofta hög och accepterades inte av socknen. När hon som 87 åring avled i sitt hem, villan Birka i Ösmo, hade hon till Ösmo socken testamenterat all sin egendom men med sådana villkor att socknen avstod från gåvan. Hennes avsikt att vid Birka inrätta ett skolhem för utbildandet av "dugliga" tjänarinnor till utförande under några år, då testamentsexekutorn uthyrde lägenheten till en huhålls skola. Då denna flyttat överlämnades Birka 1923 på antagliga villkor till Ösmo kommun. 

Fröken Björklund sålde Kjellberga 1880 till sina arrendedatorer Carl Johan Carlsson och Lars Peter Andersson,

1880 Carl Johan Carlsson och Lars Peter Andersson. 

1898 Den senare sålde sin del till C.J. Carlsson. Carlsson satte gården i mycket gott skick. Det ena av husen i mangården hade 1857 flyttats till Skeppsholmen, det andra år 1800 uppförda undergick en genomgripande reparation och även den västra flygeln reparerades. Nya uthus för den södra gården hade uppförts 1896, för den norra uppfördes de 1913. Efter Carlssons död 1922 delades gården mellan hans söner Frans Olof Carlsson och Sigfrid Carlsson, som äga 1/2 mtl. vardera med tillsammans 42,50 har. åker. Den Ö. flygeln revs 1928, och ett nytt bostadshus för den senare (Sigfrid) uppfördes samma år på höjden bakom manbyggnaden. Sjöströmstorp, för 1886 kallat Sjöblomstorp, fanns 1694 ligger på Sjöängens mark. Axelsberg uppfördes 1893. Hellestad anlades 1885 av arbetaren K.G. Hellström, där på den vackra platån söder om Kjellberga utförts en vacker anläggning.

mer historia kommer...